C.G. Nyström

Självspelande instrument av harmoniumtyp – med eller utan tangentbord – var synnerligen populära kring förra sekelskiftet. En av de populäraste modellerna var tyska Ariston, ett bordspositiv med utbytbar hålskiva av papp, som sannolikt inspirerade J.P. Nyström i Karlstad när han 1888 lanserade sin första ”reformorgel”.

nystrom-cg-sjalvspelande-1
Självspelande orgel, C.G. Nyström, Kristinehamn, 1890 eller senare (KH 654)

Orglar av liknande typ tillverkades av C.A.V. Lundholm i Stockholm samt P.A. Lindahl i Kalmar, och deras popularitet höll i sig under resten av 1800-talet fram till 1913, då tillverkningen synes ha upphört. På skivorna hittar vi inte bara psalmer och läsarsånger, utan också folk-, dans- och marschmusik som ”Donauwellen”, ”Wermlandspolska” och ”Finska Rytteriets Marsch”.
Ett intressant undantag är orglarna från Carl G. Nyström i Kristinehamn. Även dessa orglar matas med hålskivor. Dock påverkar mekaniken inte – som på övriga fabrikat – orgelns tangenter utan i stället en separat väderlåda som kanske snarare skulle karaktäriseras som en ”inbyggd speldosa”.

Sommaren 2016 lyckades vi ej blott förvärva en av dessa sällsynta orglar till Klaverens Hus (KH 654), utan också få plats med den i en liten personbil utan att behöva demontera någonting annat än båda bärhandtagen på sidorna. Tangentbordet har ett omfång av fyra oktaver, och den inbyggda speldosan har 24 toner.

Christofer Nöring (2016)

nystrlm-cg-sjalvspelande-2
Notskivan placeras på orgelns ovansida