Magnus Åsell - skeppare, redare, pianomakare

 

 

Magnus Åsell var bondson från Gudmundrå. Han hade läshuvud och fick gå i skola i Härnösand men gick till sjöss i unga år och blev styrman i handelsflottan. Så träffade han en fiskarflicka från Söderhamn och blev sjökapten och borgare här 1789.

Åsell hade hus i Norra Kvarteret på Kyrkogatan. Det var stort nog att rymma både en växande familj och de olika sysslor han alltid hade - caféägare, skeppare, redare, pianobyggare och matematisk instrumentmakare. Han var inskriven i Härnösands sjömanshus, så vi kan följa hans utrikes resor. Till bl.a. England (Hull) och olika hamnar i Medelhavet. Aldrig försummade han att gå iland och studera de nymodiga hammarklaveren, och han måste ha köpt med sig ett och annat, för när han kom igång att bygga själv ca 1812, då han var i 50-årsåldern och gick iland för sista gången, vittnar hans egna instrument om att han haft en engelsk förlaga från 1790-talet. Sent på året 1817 ansökte han om privilegier på att bygga fortepianon, vilket Kommerskollegium i Stockholm beviljade honom tidigt på året 1818.

Bevarade instrument av Åsell visar att han börjat sin tillverkning innan han hade formellt tillstånd. Här i Klaverens Hus har vi fem hammarklaver av honom:

 

Nr 59 från 1817   Nr 61 från 1817   Nr 73 från 1818   Nr 79 från 1817   Nr 174 från 1828 ​   Musik– och Teatermuseet i Stockholm har   Nr 70 från 1818   Nr 104 från 1821   Nr 150 från 1824

I handlingar i landsarkivet i Härnösand kan vi följa Åsells verkstad, hur många arbetare han hade och vad han producerade. 1820-talets förra hälft var hans glansår, då verkstaden låg på topp. Men 1820-talet var också genombrottsåren för pianofortet i svenskt musikliv, då antalet nyetableringar fullkomligt exploderade och instrumentet snabbt spred sig även i landsorten. Som självlärd var Åsell en särling i sin tid, som höll fast vid sin ungdoms ideal. Så gick tiden om honom., när utvecklingen sköt fart under 1820-talets andra hälft och han fick konkurrens från stockholmsmakarna, som byggde i modern stil och följde modet. 1829 gjorde han sitt sista klaver. Troligen är det därefter som han gjort matematiska instrument. I Klaverens Hus har vi en inclinometer (lutningsmätare), som bl.a. fanns på fartyg för att kontrollera hur skeppet låg i vattnet. Föremålet är såvitt vi vet unikt. Dock är det som pionjär för hammarinstrumenten i Norrland vi skall se på och minnas Magnus Åsell.

​