Wilhelm Bothe (1792-efter 1839)

​

Klavermakare i Stockholm 1820-1839, f. den 5 februari 1792, d. efter 1839 troligen i Stockholm.

Produktion: pyramidflyglar, tafflar.

 

Johan Wilhelm Bothe föddes i Berlin. Föräldrarna bör ha varit orgel- och klavermakaren Johann Martin Christian Bothe, verksam i Berlin 1787-1800 och i München 1802-1803, och hans hustru Frederike Lücko, dotter till en snickarmästare i Berlin (vigsel den 16 augusti 1787, källa: Lexikon Deutscher Klavierbauer s.76-77).

Högst sannolikt har Bothe tidigt lärt grunderna i yrket. 1815 blev han enligt egen uppgift gesäll och arbetade därefter från början av 1816 till den 8 augusti 1818 hos Qummert i Berlin. Det finns en klavermakare Leonard Kummert, men eftersom denne åtminstone 1791 uppges ha varit bosatt i Hersbruck i Bayern inte långt från Nürnberg, är det osäkert om det är denna person som avses, eller om man i Stockholms snickarämbetes protokoll sammanblandat Bothes födelseort Berlin med Kummerts bostadsort, eller - kanske troligast - om Kummert vid denna tid faktiskt flyttat till Berlin. Från 1819 finns Bothe i Sverige, men hur han fått idén att komma hit är inte känt. Kanske var det på gesällvandring han 1819 kom till Gustaf Ekstedt, där han stannade ett år. Ekstedt hade all sin kunskap om pianobygge från S:t Petersburg, där han blev mästare 1805. Tillbaka i Stockholm 1812 bodde han i Gamla Sta’n, tills han senast 1818 bröt upp från huvudstaden och bosatte sig på Kvicksta gård i Toresunds socken inte så långt från Strängnäs. Han hade namn om sig att vara en bra mästare, och kanske var detta nog för en nyfiken gesäll från Berlin.

Hos Ekstedt stannade Bothe ett år. Bland hans gesällkamrater fanns Anders Hulting och Olof Johansson Löfvenadler, som båda skulle etablera sig som klavermakare i Stockholm. Redan den 14 april 1820 uppvisade Bothe sin ritning till mästerstycke för Stockholms snickarämbete. Det var en pyramidflygel (upprättstående piano i pyramidform med hängande mekanik), en instrumenttyp som var på modet i Tyskland men vid denna tid inte hade nått Sverige riktigt ännu. På sådan grund blev Bothe mästare den 4 oktober 1820 och fick kort därefter den 15 oktober burskap i Stockholm som instrumentmakare. Ett par av sina gesällkamrater hos Ekstedt i Toresund – Anders Hulting och Olof Löfvenadler - flyttade till honom. Andra blivande klavermakare som arbetat hos Bothe var Carl Brandt, Ludwig Emanuel Hessling, Nils Gustaf Hultenberg och Johan Sven Sandström.

Bothes verkstad bör ha gått bra under 1820-talet, då han hade relativt många gesäller och lärlingar. Han deltog också i den första större utställningen av ”slöjdalster”, som hölls i Stockholm 1823, är han ställde ut ”ett flygelfortepiano”, d.v.s. en pyramidflygel. Under 1830-talet, då 1820-talets nyetableringar av bl.a. Hulting och Rosenwall bör ha bjudit kännbar konkurrens, har hans verkstad utvecklats negativt, och efter 1839, då burskapet uppsades (31 juli), kan han inte längre spåras i stockholmskällor.

Från Bothes verkstad är endast ett fåtal instrument kända – en taffel och någon pyramidflygel.

​

​