Klaverens Hus bevarar och vårdar de klaverinstrument, där vi inte längre har några inhemska fabriker – pianon & flyglar (hammarinstrument), orgelharmonier (tramporglar) och deras självspelande varianter (autopianon och vevorglar). I kamp mot tiden, då alltför många goda instrument rasar iväg på soptippen, skapas här en för Sverige unik samling klaver och industriminnen från de numerärt och kvalitativt betydande piano- och orgelfabriker vi haft. Att verka för att instrument och hantverkskunnande bevaras och att sprida kunskap om vår klaverkultur genom tiderna är vår huvuduppgift. Det gör vi genom offentliga verksamheter, publikationer, kurser o.dyl. En samling av denna art är en nationell resurs både för instrumenttekniker särskilt när det gäller äldre konstruktioner och för musiker som annars mera sällan får möjlighet att spela tidstroget på hammarinstrument. De av våra instrument som är spelbara används vid våra konserter, och det är vår ambition att ständigt öka antalet klingande klaver och bredda basen för det forskningsarbete som det innebär att förstå sambandet mellan klang, spelteknik och musik från tider som ligger före nuet vi själva lever i.
Varför då gamla klaver? Jo, de är ”tidsmaskiner” till musik, eftersom de har andra egenskaper än de moderna. De äldre instrumenten med den gamla estetiken har klar, ljus och ”genomskinlig” klang genom hela registret och är lättspelta med ofta litet mindre oktavmått, så att man får en annan spelkänsla och har lättare att ta stora ackord. Spelar man på en flygel som är samtida med den musik som framförs, då är instrumentet den bästa läraren för hur musiken skall utföras och tolkas, vilket för den lyssnande ofta betyder en starkare upplevelse av musik man tror sig vara väl förtrogen med. Internationellt är äldre klaver ett stort forskningsområde, där vi här i Sverige inte kan delta i debatter och samarbetsprojekt utan den samling av den kaliber vi har med alla de verksamhetsgrenar den ger upphov till.